Mitt förhållande till norra Sverige!
Ja, som jag skrev för två veckor sedan har min bloggsidas funktioner ändrats.
Jag har inte tid att försöka förstå mig på hur den fungerar.
Tänkte visa några fina bilder jag har tagit i norra Sverige men det blev för invecklat, helt enkelt!
Hur som helst MITT FÖRHÅLLANDE TILL NORRA SVERIGE är märkligt!
Jag kan verkligen längta till norrland, både sommar & vinter.
MEN när jag väl är där undrar jag hur det kom sig att jag åkte dit?
Bilden som finns med i dagens text är tagen då vi kom till Tärnaby.
Det är så vackert där med kyrkan, fjällen, sjön och den branta Anja-backen.
Här ovan är en favoritvy, en bild tagen då vi var ute på vår skoterfärd.
Det är så vackert att jag nästan blir religös!
Att först LÄNGTA till något som sedan är UNDERBART
gör mina känslor för norrland ännu underligare...
Jag menar då jag helt plötsligt undrar vad jag gör där...
Känslan kommer INTE då det är så här vackert väder, som det är på bilden, utan den kommer då det är "VILL-VÄDER" (vildväder)!
Egentligen är det samma känsla som kan infinna sig då jag LÄNGTAT till STOCKHOLMS PULS. Helt plötsligt, när jag står där framför en spegel i ett provrum i STOCKHOLM, och provar något som jag absolut INTE BEHÖVER....Då kan samma känsla komma!
Vad gör jag här?
Visst vet jag att detta är ett välfärdsproblem. Min äldsta Dotter vidgar mina vyer då hon LÄNGTAR efter en välfylld mataffär. Jag har hur många som helst att välja bland.Inte LÄNGTAR jag till dessa! Nä, istället kan jag "oja" mig över att jag MÅSTE åka till affären.
Kanske är det längtan som är själva poängen?
När LÄNGTAN INFRIAS försvinner "välbefinnandet" och jag LÄNGTAR EFTER NÅGOT ANNAT!
Känns det igen?
Här i södra Sverige är det i alla fall VÅR, det är stor kontrast från min mammas krokusrabatt, som du ser här ovan, till min morbrors trädgård.Se själv här nedan!
Nu är jag allt för irriterad över att jag inte förstår mig på funktionerna på bloggen, vill ju fixa texten snyggare...Tvättstugan väntar!
Finner bara ett ordspråk om längtan så här kommer det:
Längtan bär en människa halvvägs.
(Island)
LEV & MÅ!
Känner igen lite grann av din känsla för Norrland från den tiden när jag förvärvsarbetade. Åkte upp fort, stannade knappt och övernattade och allt var bra tills det blev regn,regn, regn vareviga dag. Vad gör man då? Blir frusterad, rastlös för det finns ju liksom inte så mycket att göra. Har hälsat på alla som man brukar besöka, så vad återstår? Om man inte är intresserad av fiske förståss? Inte kan man rumstera om inomhus där man är gäst heller. Möjligen diska om det behövs.
Annorlunda är det nu när jag har stuga. Är det dåligt väder kan jag alltid hitta på nåt inomhus. Det är precis likadant som det är i Motala när det är vildväder. Trist!
Kommer att tänka på en trubadur som sjunger: Det jag inte har det längtar jag till.... men nu kan jag inte komma på vem det är som sjunger, Cornelis?
Povel? Tore Skogman? Någon kanske vet.. Den beskriver nog längtan ganska bra, tycker jag.
Kram till alla som orkat läsa det här
Kommentar till föregående.
Hjärndatorn har tydligen arbetat i natt för när jag vaknade ploppade det upp: Det jag inte har det längtar jag till och när jag fått det som jag vill då står tiden still...sångare Gösta Linderholm.
Om man bor i norr eller söder spelar nog inte så stor roll för den här historien.
En kvinna i norr som hade de flesta barn i Skåne skulle åka dit för vintern var ju så lång i norr. Hon åkte dit men var snart hemma igen och kommenterade: Nog är det väl vackert där, men det finns ju inget att göra.Barna jobbar ju och diskmaskin ha dem så man få inte ens disk.
Borta bra men hemma bäst.
Kram från mor som är hemma både i norr och söder.
Visst känner man igen det där med att längta till någonting... När jag var mindre så brukade jag längta så pass till sommarloven att jag gjorde en nedräknings almanacka. Man ville helt enkelt att dagarna i almanackan skulle gå så snabbt som möjligt så att det blev sommarlov.
Efter att jag jobbade på Elux så fick jag mig en riktig tankeställare eftersom en tjej där gick och längtade hela tiden. Längtade hon inte till då hon fick gå hem så längtade hon till fredagen. Längtade hon inte till fredagen så längtade hon till semestern... Hon gick och längtade livet ur sig själv sa hon. Och dessa ord har satt sig i mig. Det är svårt att leva i nuet men det är väl det som egentligen är livet? Här och nu.
Jag har tänkt på det där massor eftersom jag aldrig kommer att få allt jag längtar till på samma gång. Vår familj är splittrad i världen. Längtar vi inte efter mormor, gammelmormor eller morbröder eller moster eller andra i sverige, så längtar vi efter farmor, eller pappa, eller ett bra jobb som kan försörja familjen eller bättre väder eller vad som helst. Vi kan inte få allt vi längtar till på en och samma gång. Man får helt enkelt samla på sig allt det goda inombords och se till att ta in det man har just NU så mycket man bara kan.
Puss och kram ifrån oss som längtar ;)
