The show must go on!
Veckan som gått har känts både tung och lätt.
En konstig känsla att både vara LÄTTAD & LEDSEN samtidigt som även GLÄDJEN har gästat oss.
Precis som min ÄLSKADE FAR skrev i en av sina dikter GLÄDJE & SORG i en enda röra!
Bilden här ovan tog jag i höstas, då jag gick en ledarskapskurs....
Den får symbolisera min veckas TUNGA känsla
(innan fotografiet togs var det att ta sig uppför berget)
plus LÄTTNADEN vi kände då vi kom upp och blickade ut över vattnet
(samma sak då min far slapp att lida mer)
....Så VACKERT det var uppe på berget!
Så vacker min FAR var då han låg uppklädd på britsen!
GLÄDJEN av att ha samvaro med andra är obeskrivlig och för många så "självklar"!
Att kunna dela både GLÄDJE & SORG!
Elnas röda mössa, på bilden här ovan, får symbolisera
KÄRLEKEN som finns mitt ibland oss utan att vi tänker på det!
Kärleken till NATUREN är hos mig väldigt stark och den har jag försökt förmedla till mina 5 barn.
Nu krånglar datorn....
De vill inte spara det jag skriver...
Min överskrift är tagen av Richard Wolf...
I ett sommarprogram berättade han om hur det var då hans pappa dog.
Richard hade en stor premiär dagarna efter att hans pappa lämnade jordelive...
Skulle han ställa in?
Då ^hörde^han sin pappas röst...
THE SHOW MUST GO ON!
Veckans dikt:
KÄRLEKSVISA
Jag ligger i mörkret hos dig,
där har jag ro.
Ingen människa finns,
som är god nog.
Jag är fäst vid mörkret.
Jag är fäst vid dig.
Vore jag skild från mörkret,
vore jag skild från dig.
Jag ligger i mörkret hos dig
som fågeln i sitt bo.
Och vinden sjunger min visa.
Bo Setterlind
Nu avslutar jag min text medans jag ännu finns med i cyberrymden...
LEV & MÅ!
Hallå där ute i cyberrymden. Ja showen måste fortsätta... Men morfar har inte lämnat mig. Nu när han är borta fysiskt så finns han till så som han var innan han blev sjuk. Jag ser honom sitta där vid köksbordet och säga en massa saker som han alltid brukade säga. De finska skämten och snack om fiske. Och så gör han "PLOPP" (sådär med fingret i munnen) Och så blir det gäddplättar o strutar till middag. Mmmmmm...
Det var en fin bild den där över vattnet. Jag har tänkt på vad en vy över vattnet skiftar utseende hela tiden. Om man går till samma ställe vid ett annat tillfälle ser det inte likadant ut.
Stora kramar ifrån oss, allt för långt bort
Det är som Carola säger att man kommer att minnas Rune som han var i olika sitautioner. Bilden av den sjuke, hjälplöse kommer att förblekna och minnesbilden blir den han var i sin kraft dagar.
Fars,mors,bröders födelsedagar finns alltid kvar i mitt minne och man känner vemod och saknad, men livet måste ju gå vidare utan våra döda och vi får inte glömma att ta tillvara samvaron med våra levande.
Puss och kram till mina kära
Så sant Gammelmormor! Därför är jag så glad att din dotter alltid tar sig tid att komma till oss så vi får ses och umgås lite grann, och så är det så roligt att se killarna (även fast nu killarna inte tycker så). Saknar min mamma varje dag.
Det stämmer så bra det Wolf..och du..skrivit. The show must go on! Knepigt nog så går livet vidare fast man ibland är så ledsen att man tror man ska gå sönder. Ni har haft en jobbig tid och veckan som kommer blir tung för er alla...men det går.
Hoppas ni haft en bra vecka i norr trots allt. Måste väl erkänna att jag skäms rejält. Fick ju ett gulligt Alla Hjärtans Dag-sms från dig. Såg det först dagen efter precis som vi skulle åka iväg. Svarar sen när jag är hemma igen tänkte jag..och glömde bort det ända tills jag loggade in här nu!
Bamsekram i efterskott!!!!
Du har så många härliga ord att beskriva det sorliga i livet. Tack för ditt ordflöde!
Många varma kramar från mig/Anna
