FINT BESÖK!
Tänk vad mycket konstigt vi säger....
ATT FÅ FINT BESÖK!
Hur kommer det sig att jag säger så?
Är inte alla besök jag får fina?
Hmmm...
Bilden här ovan togs i veckan då mitt barnbarn fick möjlighet att bekanta sig med ett av mina "gamla dagbarns" barn.
HUVA´!
Hur låter det?
Det låter som om jag är minst 100 år!
(För dig som inte känner till det var jag kommunal dagmamma under åren 1985-1990 och många av dessa barn har jag fortfarande kontakt med...De har ju hunnit bli "typ" vuxna...liksom)
Barnen tyckte i alla fall att det var trevligt att ses och de "pratade" med varandra...
Vad de sa har vi ingen aning om men, föräldrar ska ju som bekant inte känna till allt om sina barn!
FINT BESÖK fick de som hade ordnat auktion ute på landet i helgen...
Oj, vad mycker "skräp" de hade grävt fram...
Så´nt som jag nyss har kört till soptippen!
Där fanns också människor av alla sorter..
Stora, små, unga, gamla, nyklippta, ofriserade, hörande, döva, halta, smala, tjocka....
Många människor kom dit med KLÄDER FRÅN BÖRJAN AV 70-talet på sig!
RIKTIGA ORGINAL!
Hur kommer det sig att vi säger så?
ORGINAL av vadå?
Yngsta sonen undrade hur det kommer sig att man blir ett ORGINAL!
- SKA VI KÖPA KOKOSBOLLAR?, undrade jag.
Nää vars, jag försökte mig på en förklaring.
"Kanske är det så att man bor ensam i ett hus, långt från stan...eller så är det så att man inte tycker om att umgås med mycket människor....för jag tror att dessa orginal inte har livit så påverkade av andra människor. Vad som är MODERNT spelar ingen roll...huvudsaken är att man mår bra och att man inte fryser..."
Ja, så där höll jag på med mina förklaringar och efter ett tag sa jag:
-ALLA MÄNNISKOR ÄR JU ORGINAL.
Det finns ju bara en av dig och en av mig!
Träffade en gammal ungdomskamrat från 70-talet (han hade moderna kläder om du undrar).
Han frågade hur det var och jag berättade i korta drag vad som hänt mig och mitt öga.
-Hur ser du nu då? frågade ungdomsvännen.
-Ja, det är ju inte lika bra som förut men jag ser ju...svarade jag.
DÖM OM MIN FÖRVÅNING, då ungdomsvännen sa:
- Men du ser i alla fall bra ut fortfarande!
Denna komplimang gjorde mig VÄLDIGT GLAD, det var så olikt ungdomsvännen att ge en sådan komplimang.
Jag mindes honom som den TUFFA KILLEN..
Berättade för min man och dotter (som också var med på auktionen) vad mannen hade sagt, eftersom jag blev så glad.
DEN KOMMENTAREN VÄRMDE!
(Inte så att jag MÅSTE "se bra ut" ...det handlade mer om att jag känner mig ovanligt "hängig" pga ett öga som får trötthetskänsla oftare än vanligt och att jag känner mig ofräsch med ögondroppar som kletar i kombination att jag går omkring osminkad...Jag vet att detta är yttre attribut och att jag är samma människa inombords..)
Mitt råd till dig är:
SÄG ÄRLIGT menade "snälla" saker till dem du har omkring dig,
BERÖM och ärliga KOMMNTARER VÄRMER OTROLIGT och gärna i kombination med ett FINT BESÖK!
Mina yngsta söner tycker om när jag tittar på dem, då de åker cross.
Att ge beröm är INTE SVÅRT!
Jag skulle inte klara mig lika bra på banan som de gör, även om de aldrig vinner!
Veckans 3 ordspråk:
Prisa vädret om aftonen, prisa din hustru om morgonen.
(danskt)
Beröm du mig, så berömmer jag dig; då blir vi bägge berömda.
(svenskt)
Det är bättre att prisas som en, som älskar människorna, än att ha rikedomar i kamrarna.
(fornegyptiskt)
Berömmelse-KRAM till dig från mig.
LEV & MÅ!
Älskade vän. Du har alltid sett bra ut och kommer alltid att se bra ut. Du är skitsnygg!!!!!!!!!!!!!!! Fast hur skulle du se ut i kort hår, det har jag undrat många gånger. har du aldrig haft lust att klippa dig kort?
Är det någon mer som anmmält sig? Monica är tveksam. Ha det gott och du, känner igen ditt öga, det ser ut som mitt när jag har mitt onda.
Hallå där!
TACK för komplimangen!
Kort hår?
Jo, jag blev "sugen" på att klippa mig då jag hade fått mitt första barn (1975).Tänkte väl att det skulle bidra till att jag skulle bli mer vuxen...
Det var ju många som tyckte att jag var alldeles för ung för att vara mamma...Väntade barn som 16-åring och födde strax efter att jag fyllt 17 år.
Men oj vad jag ångrade mig efter klippningen!
(Färgade också håret SVART, huvá!)
Lovade mig själv att aldrig göra om detta, och det löftet har jag hållt. Har en kollega som fick bröstcancer för ca 1 1/2 år sedan och då föll allt hennes hår pga av behandlingen...Tänkte då på mitt eget hår, och uppskattade då att jag faktiskt fortfarande är så frisk att mitt hår finns kvar. Det finns så mycket att vara GLAD & TACKSAM över, och håret är ju egentligen inte så viktigt om det GÄLLER LIVET!
Angående vår höstträff så har även Maria ringt och sagt att hon kommer. Ingen har hört av sig vad gäller att de inte kommer, men dessa personer hör troligtvis inte av sig..(OBS! Min teori som inte är vetenskapligt förankrad)
Kram
