Utan bild, en solig söndag!
Hur kommer det sig?
Joo, det är min dator, som jag tror har fått "solsting"....
Den "dör " och uppför sig konstigt när den inte "dör"...
Att ladda upp kamerabilder har blivit ett äventyr som verkligen testar min toleransgräns vad gäller tekniska problem..........
PROBLEM är till för att lösa
PROBLEM skapar nya infallsvinklar (om man är mottaglig för det förstås)
PROBLEM utvecklar mänskligheten....???
Eller???
Nog svamlat!
Igår var jag i GÖTEBORG
Vi var på Ullevi och tittade på MONSTER JAM.
(Tänkte på ANN från Vilhelmina...
och hennes längtan till släkten.
Det var folkracekillar på Ullevi från Vilhelmina,
de tävlade mot Stockholmskillar, och förlorade.
Ann kunde väl ha åkt med dem ner över helgen???!!!)
Solen sken och vi var rädda för att få solsting!
Hur ofta får man uppleva det?
Det är lika varmt idag, här i Motala,
så jag ska ut och njuta!
Yngsta Dottern och jag kanske tar en cykeltur.
Min Kära Mor ska bjuda på älgstek idag,
den har hon tagit hem från sitt ÄLSKADE NORRLAND
Hela "min" familj blir samlad så det ska bli kul.
Underbart att slippa laga mat!!!
Bara åka dit och sätta sig till bords....
Nu börjar datorn "MORRA" så jag s
ka sluta skriva innan den "dör"
Den behöver också VILA!
Hörde Per Gessle bli intervjuad i radion häromdagen. Han fick frågan:
-Om du skulle få vrida tiden tillbaka och möta dej själv som tonåring, vad skulle du ge dig själv för råd?
Per kunde inte ge sig själv något råd efter mycket reflekterande, men han sa ändå något viktigt anser jag.
Han sa att han alltid har omgett sig med människor som kan mer eller annat som han inte kan, och detta har bidragit till att han är där han är....
Vilken INSIKT han har, utan sina medmänniskor skulle han inte varit där han är!
Mina visdomsord den här veckan får bli:
När du kommit längst upp på stegen -
tänk då på att någon har hållit i den!
LEV & MÅ!
STOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOR
SOMMARKRAM
Skulle bara tillägga......
Att inte "bara" någon har hållit i stegen utan troligtvis många!
Ja jäklar jag såg det, och inget visste jag, har en jobbar kompis som var i Mantorp och då blev jag också lite avis, och tänkte på dig.
Ja tänk alla avtryck som som vi gett varann. Så mycket att minnas och tänka på, så många man tyckt om, så många man skulle vilja träffa och tala om för hur mycket de faktiskt betytt för mig. Tänker då speciellt på alla barn som man växt upp tillsammans med, eller blivit äldre med, de växte upp och jag blev äldre. Och jag tänker speciellt på dem som hade det jobbigt, vad hände med dem, blev det bra i livet?
Lämnar en grupp nyblivna 6 åringar nu som ska vidare i livet och lämna förskolan, så nyfikna, så glada. Tänk vad de ska vara med om, tänk vad de ska lära sig mycket, ja hjälp vad mycket liv de ska vara med om.
Ha det gott. Kram Ann
