Andra ADVENT!!!! Redan?????
Tick, tack, tick, tack...Tiden går...............
Tick, tack..........Oj, är klockan redan så mycket?????
Tick, tack, tick, tack.......Tiden går...................
Orden här ovan är "tagna" ur en barnteater jag såg för ett par veckor sedan...
Föreställningen var "byggd" på en bok med namnet....
SANDVARGEN!
.....den är skriven av Åsa Lind.....
2003 fick alla förskolebarn i Sverige denna bok av
Skolverket, Svenska Förläggareföreningen och Rabén & Sjögren Bokförlag
Egentligen är det en barnbok, men om Du bara är lite "filosofiskt lagd"
tror jag att du kommer att finna många kloka och tänkvärda tankar i denna bok....
Läs dessa böcker under julledigheten...är mitt tips..
ENKLA berättelser & Tänkvärda ord tagna från vardagslivet,
allt finns nedskrivet där......
Jag skrev ju nyss om tiden....
och i den tredje boken om Sandvargen
(den heter Sandvargen och hela Härligheten)
finns ett kapitel som handlar om tiden.....
....och nu "måste jag bara" skriva hur Zackarina och Sanvargen
samtalar om tiden....
Zackarina är arg för att klockan bara går och går
alla "måsten" som klockan för med sig är hon också arg över....
Nu ska klockan grävas ner i sanden:
Sandvargen började gapskratta. Ja, han skrattade och tjöt så att han fick tårar i ögonen.
Klockan darrade till i ett ilsket TICK OCH TACK.
Kung över tiden? Vilken tokig liten prylsak!
-Äh, vilket ljugigt snack, sa Sandvargen. Han vände ryggen åt klockan och satte sig bredvid Zackarina.
-Klockan bara mäter tiden, sa han. Men den kan inte bestämma över tiden.
-Vem gör det då? sa Zackarina.
Sandvargen sa att det kunde ingen göra. Det var omöjligt, för tiden var så gammal och så stor. Och så mäktig! Mäktigare än all världens kungar och presidenter tillsammans - den gick varken att styra eller stoppa.
Zackarina tittade ner i gropen i sanden.
Om klockan inte bestämde över tiden, så var det ju ingen vidare mening med att gräva ner den. Och då var det ju lika bra att hänga upp den i köket igen, innan pappa märkte att den var borta.
Hon sa hej till Sandvargen och började gå hemåt, med klockan under armen. Men efter några steg stannade hon
till och vände sig om.Klockan darrade till i ett ilsket TICK OCH TACK.
Kung över tiden? Vilken tokig liten prylsak!
-Äh, vilket ljugigt snack, sa Sandvargen. Han vände ryggen åt klockan och satte sig bredvid Zackarina.
-Klockan bara mäter tiden, sa han. Men den kan inte bestämma över tiden.
-Vem gör det då? sa Zackarina.
Sandvargen sa att det kunde ingen göra. Det var omöjligt, för tiden var så gammal och så stor. Och så mäktig! Mäktigare än all världens kungar och presidenter tillsammans - den gick varken att styra eller stoppa.
Zackarina tittade ner i gropen i sanden.
Om klockan inte bestämde över tiden, så var det ju ingen vidare mening med att gräva ner den. Och då var det ju lika bra att hänga upp den i köket igen, innan pappa märkte att den var borta.
Hon sa hej till Sandvargen och började gå hemåt, med klockan under armen. Men efter några steg stannade hon
-Är tiden så där som du sa?sa hon. Så där stor, menar jag.
-Absolut ,sa Sandvargen. Den är så stor att man inte kan se slutet på den. Och knappt början heller. Ja, inte härifrån i alla fall.
-Så det är det inte särskilt ont om tid då? sa Zackarina.
Sandvargen log mot henne med tusen vita snäckskalständer.
-Tid, sa han. Tid är det verkligen inte ont om.
Tänk vad KLOK han är Sandvargen!!!!!!
Det handlar ju "bara" om hur vi använder tiden......
Jag har i alla fall använt min tid, i veckan som gått, till att umgås med släkt och goda vänner....
Bilderna här ovan är från min resa till Örnsköldsvik.
Reste på tisdag morgon och kom hem torsdag kväll....
Min älskade morbror fyllde 70 år och min underbara kusin
hade fixat med mycket GOD MAT, och hennes Mor (d.v.s. min faster)
bjöd på välsmakande måltid då vi kom fram på tisdag kväll.
TUSEN TACK FÖR DET!!!
Ja, alla kusinens familjemedlemmar deltog i att gästerna mådde bra...
Rum lånades ut!
Sängar var bäddade!
Skjutsar ordnades....
(Kusinen bor i Butsjöböle och det är en bit dit från Ö-vik)
...och jag glömde lämna tillbaka Fasterns lägenhetsnyckelllll
Oj, oj, oj....
Det var yngsta Dottern och jag som "shoppade loss" i Ö-vik i sista skälvande sekunderna innan bussen mot Sundsvall gick....
Vem kom då ihåg att en nyckel skulle lämnas tillbaka?????
I fredags bakade jag och tre av mina fem "barn"
pepparkakor med en mycket Kär Vän
plus hennes två UNDERBARA JUVELER....
Oj, vad kul vi hade!!!!
Det är en TRADITION som vi ska försöka upprätthålla LÄÄÄÄÄNGE...
(Vi tror det var vårt 8:e år i år...................)
Undrar du varför jag skriver "barn" så kan jag förklara det med att det äldsta barnet, som bakade pepparkakor,
är 32 år och hon väntar mitt 1:a barnbarn vilken dag som helst!
Oj, vad spännande!!!
Nu tickar tiden på igen...
TICK ! TACK!
....och det här håller inte.....
Avslutar dagens LÅÅÅÅNGA text med ett bengaliskt ordspråk:
INGEN HAND KAN FÅNGA TIDEN.
Ljus-klara KRAMAR från mig till dig!!
Lev & Må!
Kommentarer
Trackback
